|
 |
|
Mer om Imago & parrådgivning
Relationsproblem? Imagoterapi kan vara den parrådgivning ni söker!
Imagoterapi är känslofyllt, men även lustfyllt! Terapiarbetet som ni gör tillsammans ger bestående närhet, men också verktyg att använda, om nya konflikter skulle uppstå.
Jag har hjälpt otaliga par som har hamnat i relationsproblem med hjälp av IMAGOmetoden. Detta är hur de upplevde sin parrådgivning och hur resultaten av den blev:
""Tack vare stödet vi fått från Per och Imagoterpin har vi istället kunnat hitta nya sätt att kommunicera i vår relation, samtidigt som vi förnyat och fördjupat kärleken till varandra."
---
"Upplevelsen av att vi tillsammans vill styra 'skeppet' (vår relation) åt samma håll. Detta ger mig en lyckokänsla. Vi känner oss tryggare och friare i vår relation."
---
"Upplever en stor trygghet i att ha gjort detta tillsammans med den jag älskar. Att lite grann ha fått ett gemensamt språk."
Introduktion
-
-
-
-
-
-
-
-
Introduktion
När par tar kontakt med oss för rådgivning är de ofta upprörda, arga, chockade, desperata, ledsna och har relationsproblem. Några är relativt nygifta och kan inte förstå hur de har rasat ner från kärlekens svindlande höjder till ett träsk av konflikter och hopplöshet.
Några är förälskade, kanske nygifta eller bara nyfikna på att skapa en bra grund för sin relation. De har det fint tillsammans och är måna om
sig själva och varandra. Några av dessa har redan skilsmässa som en tidigare erfarenhet och vet att det krävs medvetenhet och beslutsamhet för att leva i en kärleksfull
relation.
Andra har varit gifta i många år. Trots att de tagit sig igenom både lugna och stormiga perioder är de upprörda över att deras äktenskap inte
ger någon glädje och känner smärta över tristessen i livet. Vardagslivet kan vara fridfullt, men paren beklagar sig över att de inte har någonting gemensamt längre.
De lever vid varandras sida i en besviken eller arg atmosfär, för var och en har sina vänner och intressen, i ett parallelläktenskap, som existerar för barnens skull.
De undrar om de någonsin kommer att bli förälskade i sin partner igen. Kan de någonsin överbrygga den klyfta av tystnad och vrede som vuxit mellan dem? Är det dags att inse misslyckandet och klippa av banden, att hitta någon som älskar och förstår, någon som kan erbjuda en ny chans till den kärlek och trygghet, som vi alla längtar efter?
Vissa har redan separerat och upptäckt att det inte blev så mycket lättare som skilda, utan konflikterna lever fortfarande mellan dem. De vill lära
sig förstå hur de kan mötas på ett nytt sätt.
I vilket tillstånd paret än kontaktar oss, gör det ”ont” om drömmarna av den ideala kärleksrelationen gått i kras. I själva verket är det så att den konflikts som du upplever, kan vara motorn till den fördjupningen av relationen och ge dig just det du söker. Så när du söker hjälp utifrån är det för att försöka hitta meningen i förhållandet och fördjupa förståelsen av dig själv och din partner, vilket kan föra med sig en djupnande kärleksrelation. Så det finns skäl att känna hopp!
Vad är det som händer när vi får relationsproblem?
Innan vi beskriver Imagoterapi, vill vi berätta vad som händer när vi blir förälskade eller tappar kärleken. Detta gör vi för att du ska förstå vad som
händer när maktkampen kommer igång i relationer. Vi måste undersöka de invecklade processer, både medvetna och omedvetna, som pågår i mänsklig växt och
utveckling. Vi måste se hur vi som varelser ingår i ett större system av hur saker och ting fungerar.
Vi är djur som har ett utvecklingsprogram inkodat i våra gener. Vi startar våra liv i ett avspänt och glädjefyllt tillstånd, där vi känner samhörighet
med allt och alla. Vid födseln är vår dominerande impuls att tillhöra och ”knyta an” till andra - Om våra föräldrar känner in våra önskningar och behov tillräckligt väl och
har förmåga att ge oss värme, trygghet och föda, så kommer vi att känna oss glada och levande. Vi förblir hela.
Men naturligtvis är det inte så det fungerar. Inte ens under de bästa förutsättningar kan föräldrar uppnå de perfekta förhållanden, som fostret
upplevt i magen. Där blev alla dess behov tillfredställda omedelbart och automatiskt i en trygg miljö. Ingen förälder kan vara tillgängliga varje minut. De kan inte heller
alltid förstå och möta barnets behov. - (Vilken tur, då kan vi som föräldrar, släppa den skulden!)
Alla mer eller mindre obesvarade behov lagras i vår hjärna och i vårt ”system”. De bilderna kommer förr eller senare att visa sig i våra nära
relationer.
Relationer till vår partner, barn, kolleger föräldrar mm. Ofta dyker de upp som gräl och konflikter som ”själ” mycket energi. Vi behöver kunskap,
empati och nya insikter för att göra medvetna val på ett nytt och kärleksfullt sätt.
Eftersom vår drift är att överleva, har vi tidigt utvecklat olika försvarsstrategier. Beroende dels på vårt temperament , dels på arten av försummelse
vi utsatts för av våra föräldrar, kan vårt sätt att avvärja smärtan bli mycket olika. Vi kan ständigt gråta för att få uppmärksamhet. Kanske blir vi arga så fort något gör ont
och lever efter principen "anfall är bästa försvar". Eller drar vi oss undan från beröring och uppmärksamhet och därmed förnekar att vi överhuvud taget har några behov.
Kanske tar vi till humorn i känsliga situationer. Hur vi än gör, vilka ”kloka” beslut vi än har tagit som barn, så ligger, intressant nog, dessa försvar som hinder för att vi ska
få den kärlek vi söker!
Varför tar det dåliga i relationen överhanden?
Den impuls vi har att fästa oss vid någon är bara den första i en rad impulser som utvecklas allteftersom vi växer. När vi fäst oss vid någon och
upplevt tryggheten i relationen, den s.k. anknytningsfasen, växer behovet att utforska världen. Vi förändras och vi behöver frihet att röra oss bort från våra föräldrar.
Samtidigt behöver vi veta att föräldrarna finns kvar och att vi tryggt kan återvända till dem. Även här beror vår förmåga att klara uppgiften på hur väl våra föräldrar
förstått och stöttat denna nya impuls. Denna förmåga beror också på hur väl grunden lades under anknytningsfasen. Och så fortsätter det. Impulsen att utforska
bereder väg för nästa impuls, den att etablera en identitetskänsla, hitta vem jag är i förhållande till andra människor och till min omgivning. Efter den fasen
kommer utveckling av kompetens, att känna att jag utvecklar en färdighet i något och tillåter mig att göra någonting riktigt bra. Slutligen kommer den fas som
handlar om förmågan att ge omsorg och skapa närhet till en annan människa. Varje fas bygger på den föregående och bildar grunden för nya färdigheter.
Varje obesvarat behov längs vägen minskar vår förmåga att på ett kompetent sätt handskas med nästa fas.
Parallellt med detta socialiseras vi också under hela barndomen. Vi formas av våra föräldrar och vår omgivning och anpassar oss till
samhällets krav och den kultur som vi växer upp i. Vi får budskap om vad vi ska göra, vad vi ska säga och hur vi ska uppföra oss . Vi har modeller för vårt beteende i
vänner, lärare och TV-personligheter, och vi är nära vittnen till den relation våra föräldrar visar upp. Observanta och formbara som vi är, lär vi oss vad vi ska göra
för att bli älskade och accepterade. Också socialisationen naggar vår känsla av helhet och trygghet i kanten, för vi kommer oundvikligen att märka att vissa aspekter
av oss själva inte duger. Vårt utseende, vårt sätt att prata, våra intressen, våra färdigheter eller vår förmåga att vara tilldragande som pojkar eller flickor är exempel på
detta. För att kunna vara med i gemenskapen undertrycker vi delar av oss själva som samhället upplever oacceptabla eller oattraktiva. Vår känsla av att duga som vi
är minskas ytterligare. Vi blir till slut skuggor av delar av vårt sanna jag.
Vi överlever och berikas i samma grad som våra föräldrar varit kapabla att stödja vår utveckling och tillåtit oss att vara oss själva. Detta beroende
på vad de har fått med sig från sina föräldrar i generation på generation. De flesta av oss har haft tillräckligt bra föräldrar, vi klarar oss i livet. Andra av oss har inte farit så
väl och våra liv är begränsade av djupa obesvarade behov. Men alla ser vi mer eller mindre om våra liv, och försöker leva så gott vi kan. Det som har gjort ”ont” dyker förr
eller senare upp i våra relationer. Vi ”lever” våra försvar som nu har blivit en del av vår identitet. Stora delar av vårt sanna jag stoppas då undan i det omedvetna. Vi ser
vuxna ut, vi har arbete och ansvar men vi går omkring sårade, med smärtan från ett litet barn i oss. Vi försöker desperat att leva livet fullt ut men hoppas hela tiden
omedvetet på att någon ska komma och ge oss tillbaka den livfulla glädje som vi en gång föddes med.
Att bli förälskad
När vi blir förälskade är vi övertygade om att vi hittat rätt!
Plötsligt ser vi livet i ett nytt ljus. Vi nafsar varandra i öronen och berättar allt för varandra; våra begränsningar och hämningar försvinner.
Vi blir sexigare, smartare, roligare och har förmåga att ge mer. Vi beslutar oss för att vi inte kan leva utan den älskades närvaro. Nu känner vi oss hela och som
oss själva. Vi kopplar av en stund. Slutligen känner vi oss trygga och drar en suck av lättnad och befrielse. Det verkar som om allting kommer att bli bra för oss i
fortsättningen.
Men oundvikligen, ofta när vi flyttar ihop eller gifter oss, blir en massa saker fel allteftersom tiden går. I några fall brakar helvetet löst. Illusionens
slöja faller av, och det verkar som om vår partner är annorlunda än vi först trodde att den var. Det visar sig att partnern har egenskaper som vi upplever att vi inte står ut
med. Även egenskaper vi en gång beundrade irriterar oss nu. Gamla sår börjar värka när vi får för oss att vår partner inte kan eller inte kommer att älska oss och ta hand
om oss som vi en gång trodde. Våra drömmar går i kras.
Vår tro att vi är maktlösa vänds ibland till ilska, avstängdhet mm. Våra försvar lever i ”platsen emellan oss”. Eftersom vi tror att vår partner inte
längre villigt ger oss vad vi behöver, ändrar vi taktik försöker manövrera vår partner till att bry sig om oss t ex genom ilska, gråt, undvikande, skam, tystnad, öppen eller
outtalad kritik. Vi vill få partnern att älska oss. Nu förhandlar vi om tid, kärlek, sysslor och presenter och vi mäter vår framgång i termer av vinst och förlust. Maktkampen
har börjat. Den kan fortsätta i många år, till dess att vi ger upp och separerar, tills vi hamnar i ett olustigt vapenstillestånd eller tills vi söker hjälp. Vi är då desperat
angelägna om att känna oss livs levande och hela igen och att få tillbaka vår dröm om att kärleken finns för oss.
Imago utvecklas
Människan dras till en person av olika orsaker om detta finns oändligt mycket forskning och litteratur.
Vi tror ofta att vi har ett fritt val när det gäller att välja partner. Våra äktenskap blir för det mesta inte arrangerade, det sker inga utbyten av pengar
eller kor mellan våra familjer. Men oavsett vad det är vi tror att vi söker i en partner , har vårt omedvetna sin egen dagordning när det gäller partnerval.
Vår primitiva "gamla" hjärna den s.k. reptilhjärnan känner av en kombination av positiva och negativa centrala drag hos vår partner som vi
upplevt hos våra föräldrar eller andra betydelsefulla vuxna under vår barndom. Vi ser i vår partner det vi har lagrat som associationer i vår egen hjärna. Vi ser det vi vill se
och agerar på det.
Vi tror (omedvetet) att med ”rätt” partner kommer våra obesvarade behov bli besvarade. Vilket naturligtvis också oftast sker under själva förälskelsestadiet.
Man kan tycka att vi borde välja någon som har vad våra föräldrar saknade. Men den gamla hjärnan har ett sinne för sig, med sin egen
förteckning över önskvärda egenskaper. Den bär med sig sin egen bild av den perfekta partnern, en komplex sammansättning av egenskaper som formats av
det sätt våra föräldrar bemötte våra behov. Varje glädje eller smärta, varje händelse under barndomen har satt sina spår hos oss, och dessa intryck formar en
omedveten bild som vi alltid försöker jämföra med när vi granskar vår omgivning för att hitta en passande partner.
Denna bild av "personen som kan göra mig hel igen" kan vi kalla Imago. Imago betyder bild på latin.
Fastän vi medvetet bara söker de positiva dragen är våra föräldrars negativa drag mer i fokus i vår hjärna. Det beror på att det är bättre för vår
överlevnad att tro att en pinne är en orm än tvärtom.
Vi ser därför automatiskt fortare det som vi tror kan vara farligt för vår överlevnad, än det som är positivt och njutbart. Det vi har med oss känns
igen, och vi försvarar oss på det sätt vi tror är det bästa för oss. Det sätt som vi lärt oss tidigt att använda.
När vi blir förälskade, när klockan ringer och hela jorden verkar vara en helt fantastisk plats, tror vi att äntligen har vi funnit någon som kan ge oss
allt det vi behöver och mer därtill. Våra obesvarade behov kommer att bli besvarade. Hormonerna dansar runt i kroppen och under en tid är vi mer eller mindre bedövade
av ett underbart rus.
Denna tid vara ej för evigt utan hormonerna återgår till normal nivå igen. Det ska de göra. För vissa av oss kan detta upplevas som en kris i sig
och för andra tar det mer lugnare uttryck och förhållandet går in i en ny fas. Vi börjar dock se partnern ur ett annat perspektiv.
Vi börjar se olikhet och har oftast svårt att acceptera det vi ser. Vi kritiserar varandra på olika sätt. En del kritik riktar sig mot det vi aldrig själva fått
tillgång till, annan kritik kan vara intressant nog - delar av oss själva som vi inte vill se och därför projicerar ut! En del bär naturligtvis partnern. Hur som helst så ”triggar”
vi varandras ”ont”/obesvarade behov.
Att vakna upp till verkligheten
Allt detta tycks vara ett utmärkt recept på en katastrof. Det kan vara förbryllande att allting fungerar på ett så sorgligt sätt. Hur skall vi komma tillrätta
med att partnern sårar oss på samma sätt som våra erfarenheter säger oss och vi är infångade i ett beteendemönster från barndomen som i sin tur också sårar vår
partner?
Medvetenhet är nyckeln som ändrar allting. När vi är omedvetna om hur kärleken fungerar, är det en katastrof. Förr eller senare kommer scener
rån vår tidigare erfarenhet att spelas upp och när det gör det, så finns det en stor risk för att vi ser det vi sett och på så sätt konstruerar en verklighet som stämmer överens
med detta. Och som i känsla kommer att upplevas med samma förödande konsekvenser. Det omedvetna återskapandet av förhållandena i barndomen har det tydliga
syftet att hitta en väg ut ur denna gamla återvändsgränd. Det ger oss en unik möjlighet att med hjälp av vår partner snabbt hitta det som ligger i vägen för oss.
Vi kan lära oss att leva i stället för att överleva!
Konflikt är naturligt
Vad vi måste förstå och acceptera är att konflikter måste uppstå. Det är naturligt. Allting i naturen är i konflikt. Den hårda sanningen är att
grundvalen för en relation är olikhet och oförenlighet. Konflikt måste förstås som en gåva, ett tecken på att psyket försöker gå i strid för att få sina behov tillgodosedda.
Det är med denna kunskap som konflikt blir konstruktiv.
I vår kultur är man inte medveten om denna process. Olikhet, konflikt och oförenlighet blir då orsak till skilsmässa. Det är en naturlig process att
konflikter uppstår. Det finns inga ideala konfliktfria relationer. Det är bara en ”barnslig” längtan efter lyckan och en förvrängning av den naturliga process, som ett möte
mellan två innebär.
Skilsmässa löser oftast inte relationsproblem. Vi blir kanske kvitt vår partner, men vi behåller våra problem och forslar dem vidare till nästa förhållande. Förälskelsen ska ta slut. Den är naturen kraft som inledningsvis sammanfogar två människor i reproduktivt syfte. För att återställa vår helhet behöver våra relationer framgångsrikt växa sig igenom alla de utvecklingsstadier i vilka vi fick för mycket eller för lite av det vi behövde under vår uppväxt. De goda nyheterna är, att fastän många par blir hopplöst låsta i maktkampen, att den också kan ta slut. Det känslomässiga band som skapas under förälskelsen gör att paret håller samman under de hårda tiderna.
Under processens gång hjälper vi oss själva och varandra att läka.
Detta sker genom att vi besöker varandra i kontakt, vi hyllar olikhet, vi berättar vår ”story” och ser logiken i den. Med stor empati, värme och vuxen
medvetenhet skapar vi nya ”spår” i vår fantastiska hjärna!
Att bestämma sig för en medveten kärleksrelation
En medveten kärleksrelation är ingenting för "mesar". Den innebär att vi återkräver de förlorade, undertryckta delarna av oss själva. De delar, som vi blev lärda att betrakta som farliga att ha och som vi omedvetet har hatat oss själva för at vi haft. Det betyder att vi måste lära oss effektivare anpassningsmekanismer än gråten eller ilskan eller undvikandet som blivit så vanemässigt för oss. I Imagoterapi och inom parrådgivning anstränger vi oss för att ge vår partner vad hon/han behöver även om det strider mot kärnan i vår personlighet och vårt temperament. Vi tänjer (stretchar) oss för att bli den person vår partner behöver. Det är inte lätt, men det fungerar. Och vår partner gör på motsvarande sätt för att möta mina behov även om det strider mot hans/hennes sätt att vara.
Oavsett vad vi tror uppstår inte relationer på grund av kärlek utan på grund av behov. Verklig kärlek uppstår i platsen mellan oss människor.
Det vi väljer att lägga in där – blir vår relation. Våra beteenden mot varandra blir vår relation.
En medveten relation är i sig själv den terapi du behöver för att återställa din känsla av att vara levande. Målet för Imagoterapi är att frigöra dig
från maktkampen och leda dig in på vägen mot en vuxen och mogen kärlek.
Många
Många väljer att efter en workshop ta hjälp av en coach. Hit kan ni då komma för att arbeta intensivt under en till två dagar, vid ett eller flera
tillfällen. Detta för att få hjälp med att till en början ”hålla” processen, att kunna se er som olika och med stor respekt och entusiasm besöka varandras världar. Att se
det som ligger bakom, förstå och medvetet förändra. Att omstrukturera er relation så att ni kan bearbeta er historia och utveckla en kärlek som inte baseras på gamla
bindningar från er historia, utan på kunskap, omsorg, respekt och uppskattning av den andre och dig själv.
Ni kan välja att ta hjälp av en coach inom parrådgivning för att:
- Skapa en medveten, passionerad och trygg kärleksrelation
- Mötas i dialog för att ta reda på vart relationen är på väg
- Göra ett avslut med respekt och värdighet för att gå vidare i livet
VARMT VÄLKOMNA PÅ EN RESA I INTIMITET!
Om ni har fler frågor kan ni antingen sända ett e-mail till:
eller ringa på telefon 0705 38 68 33.
www.imagoterapi.nu
|
|
|
|
|